Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag är nästan där

Följde med ut på en liten promenad med mamma och systrarna som red och jag var sur hela tiden, och så kom det vanliga damputbrottet på Zac.
Stackars liten.
Jag fattar inte, jag trivs inte hemma längre, jag blir bara sur när dom kommer hem..
Men iaf, så mötte pappa upp oss på MIN moppe så skulle jag övningsköra lite. Gick väl sisådär :P
Och så klämde pappa mitt långfinger :(


I am who I am and I are proud of it, and if you don't accept it, there's no idea to stay in my life, right?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0