du kom in i mitt liv som ett frö, men jag hoppas att du stannar, som en rosbuske

Allt snurrar i mitt huvud, vilken väg ska jag välja, åt vilket håll ska jag gå, vid vilka platser ska jag stanna, vart ska jag gå, om jag går vilse eller får förhinder, i största allmänhet, vart nånstans ska jag, jag orkar inte stanna kvar här..

Det finns bara en vägvisare, och du är inte här, så jag får fortsätta att snubbla mej fram i hopp om att hitta rätt väg.
När mörkret täcker solen så behöver jag dej så jag inte famlar i mörkret mer, du är mitt ledljus, när världen går under, nu och för alltid.

Jag har valt fel väg alltför många gånger men nu är jag säker på att jag valt rätt, att jag valde rätt när jag blev kär i dej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0