Livet tar slut när man minst anar det...
Jag läste inlägget jag skrev igår och insåg att det mesta var osammanhängande och fel.
Jag älskade den dära hunden. Nu ska jag försöka förklara vad som hände ur min synvinkel.
Jag var ute och med henne och Zac och när vi var på väg ut ur skogen så satte hundarna av i full fart för att springa hem (de brukar göra det) men när Misha nästan är ute på vägen så kommer det en bil i full fart. Jag hade precis kommit ut ur skogen och så hör jag en dunk och ett tjut och då har bilen kört på henne. Zac hade bara tur att han inte var lika snabb som henne för då skulle han också dött.
Jag kom över gärdet och där låg hon, skrikandes :(
Dom i bilen hade gått ut och så kom pappa ner.
Efter det åkte pappa, mamma och Amanda ner till nåt djursjukhus nånstans.
När dom kom hem så tittade jag ut ur fönstret och ser pappa ta ut en blå ikeapåse och däri ligger min älskade Misha. Då bröt jag ihop.
Det är därför texten är så konstig i förra inlägget, därför att jag skakade och grät när jag skrev det.
Det är fan hon som gjorde mitt liv värt att leva först och sen när jag fick Zac så glömde jag liksom bort henne. När jag skrev att jag varit elak menade jag att jag har skrikit och bara blivit arg när hon varit för närgången och jobbig.
Jag kommer sakna henne...
PS De som körde över henne, det var inte meningen utan hon sprang bara ut framförbilen så han som körde hann inte bromsa.
Min älskade Misha ♥
Jag älskade den dära hunden. Nu ska jag försöka förklara vad som hände ur min synvinkel.
Jag var ute och med henne och Zac och när vi var på väg ut ur skogen så satte hundarna av i full fart för att springa hem (de brukar göra det) men när Misha nästan är ute på vägen så kommer det en bil i full fart. Jag hade precis kommit ut ur skogen och så hör jag en dunk och ett tjut och då har bilen kört på henne. Zac hade bara tur att han inte var lika snabb som henne för då skulle han också dött.
Jag kom över gärdet och där låg hon, skrikandes :(
Dom i bilen hade gått ut och så kom pappa ner.
Efter det åkte pappa, mamma och Amanda ner till nåt djursjukhus nånstans.
När dom kom hem så tittade jag ut ur fönstret och ser pappa ta ut en blå ikeapåse och däri ligger min älskade Misha. Då bröt jag ihop.
Det är därför texten är så konstig i förra inlägget, därför att jag skakade och grät när jag skrev det.
Det är fan hon som gjorde mitt liv värt att leva först och sen när jag fick Zac så glömde jag liksom bort henne. När jag skrev att jag varit elak menade jag att jag har skrikit och bara blivit arg när hon varit för närgången och jobbig.
Jag kommer sakna henne...
PS De som körde över henne, det var inte meningen utan hon sprang bara ut framförbilen så han som körde hann inte bromsa.
Min älskade Misha ♥
NEJ!!!!!!!!
Nej Misha blev påkörd ikväll så nu har hon blivit avlivad... min älskade hund, förlåt jag har varit så elak mot dej, förlåt mej...
Jag kommer alltid komma ihåg dej gumman, du hann inte ens fylla 8 år och det är mitt fel...
Jag kommer alltid komma ihåg dej gumman, du hann inte ens fylla 8 år och det är mitt fel...
